Hur kommer det sig att vi tjejer alltid är så jäkla dumma? Hur kommer det sig att vi alltid vill ha de där killarna som behandlar oss som skit?

- De killar som kärleksfullt Kn*llar oss och sedan lådsas som om vi inte finns, de killar som kommenterar våra bröst ( som om det var det enda vi bestod av), de killar som lovar saker de inte kan hålla och säger saker de inte menar, och de killar som har sex me oss men fantiserar om någon annan, de killar som anser sig vara för bra för oss och inte drar sig för att klargöra detta....

Hur kommer det sig att vi står brevid dessa killar dränkta i spott och förnedring och bara ler? för vi kan ju inget annat än le, vi förtjänar ju inte bättre än så... och " han menar ju inget illa..." , " han bara skämtar, egentligen älskar han mig" eller standard " Du känner inte honom.... " o.s.v Ja ni vet alla dessa uttjatade ursäkter för att förneka sanningen: Vi anser oss inte värda mer än så.... Och vi accepterar det och fortsätter le och tråna medan han fortsätter spotta... Och vi bara ler..o ler o försvarar hela situationen...

Sen att vi ligger och smutsar ner örngott efter örngott med mascara och rouge. Det får ingen veta! Inte heller sanningen om den ilska som vi bär inom oss när vi fastnar i sådna relationer.... Som vi i 97 fall av 100 vänder mot oss själva... " Han är för bra för mig, Jag är den som är dålig... jag är för tjock, ful, skelögd, småbystad, storrumpad, kanintandad, för att han ska tycka om mig... och jag förstååår varför han inte gör det... han förtjänar ju bättre än mig... Jag är inte tillräckligt bra och så är det bara... " - detta är repliker som vi tjejer öser över varandra o så sitter kompisen o torkar tårarna och säger att man förtjänar nån som är bättre än honom och att det finns nån annan bara man släpper den killen, samtidigt som kompisen sitter i precis samma situation o försvarar "sin" kille på precis samma sätt....

Är det så himla konstigt att ett kroniskt syndrom hos oss tjejer är dåligt självförtroende, när vi alltid låter oss behandlas såhär? Och hur kommer det sig att så många killar är just precis såhär??

Usch..... jag låter verkligen som en manshatande feminist... Okej, står för feminist.... men manshatande är ja nog inte efterssom det är dem ja strävar efter trots att de mest ställer till me problem och krossar hjärtan.... Men grejen är att just nu känns det som om alla har det såhär... och jag fattar inte varför....

Varför är det så svårt att inte dras till asen? Och varför är det så svårt att säga: " Nej, jag förtjänar bättre än såhär!" För vi gör ju det egentligen, tycker att alla mina tjejer är kanon och förtjänar det bästa och det är så synd att inte killarna ser vad de missar hela tiden... För grejen är att alla killar är inte såhär, alla killar behandlar en inte såhär... det finns guldkorn med, killar som gråter och skrattar och älskar med oss.... Killar som faktiskt är underbara Människor och inte oeuppnåeliga gudar...

Och nu vill jag hitta en männsika, ingen gud och jag vill att mina tjejer me brustna hjärtan ska göra detsamma... För vi förtjänar att behandlas som människor, inte skräp!!

Är tjejer likadana mot killar? Och varför är det såhär egentligen och varför är det så jäkla svårt att bryta mönstren??? Och varför är vi så dumma som går med på det här?? Varför är vi så dumma som bara sårar oss själva... För det är vi som sårar oss genom att hänga kvar hos killen, det är inte killen som sårar oss... han visar ju bara att han är ett as genom att bete sig så...

eller nåt...

Allså.... Vad är det me endel killar egentligen? De addar en från alla håll o kanter o vill att man ska porra sig på cam... eller skicka massa "Heta" bilder...( jag har faktiskt inte massa heta bilder... tänder inte på mig själv eller på att visa upp mig på kort... ) Eller så börjar de me att kasta ur sig frågor om ens sexliv... Hur man är frisserad där nere, vilken bh-storlek jag har, om jag gillar att rida, hur man helst vill bli tillfredsställd, om man vill ha satsen i ansiktet eller nån annanstans... vissa frågar t.o.m om man äter p-piller som om man bokat tid för oskyddad sex me dem o.s.v herregud... Och även om jag inte är särskilt blyg för att berätta sådna saker (visst vissa saker är väl min ensak)så är jag bara så trött på att bli tagen för att inte vara mer en sexuell varelse...

Vad tror de? Tror de att man sitter här hemma framför datorn me siliconbröst med för jämnan styva bröstvårtor, är våt o kåt o klädd i rosa lack eller? Samt knaprar p-piller som en annan knarkare... O om ja drar på camen så ska de få se mig kasta av mig den där lilla rosa och leta fram min rosa "rabbit" i garderoben o visa hur den ska användas och slänga me håret medans jag rider min gummisnopp på skrivbordsstolen.... Herregud! Åhhh.... Blir så jäkla trött på killar som tror att vi tjejer är objekt.... Jag förstår helt klart varför det är på detta sätt... För kollar man på t.ex mtv så framställs alla tjejer som blåsta sexobjekt villiga till i det närmsta vad som helst.....

Men det råkar faktiskt vara så att det bor en människa bakom varje kvinnlig fasad och alla av de människorna där bakom är inte intresserade av att agera sexobjekt eller kn*lla i cam! Faktiskt!! och alla vi har inte perfekta rumpor, långa ben eller fasta stora bröst... De flesta av oss tjejer är faktiskt lika mycket människor som ni killar... vi har faktiskt oxå medfött hår på kroppen, vi går på toa, vi har frissor utanför denna värld när vi vaknar på morgonen, o vi är rätt bleka o tråkiga när vi vaknar på morgonen innan masken är på plats, vi svettas, vi spyr på fyllan, vi gråter så maskaran rinner..... Så det så!! För vi är människor! inte Objekt endast till för att tillfredsställa sexuellt.... Så det så...


Hehehe... idag är lilla feminist- M på krigsstigen.... Nu ska ja dock inte dra alla killar över en kam, det finns jättefina killar därute me... :) (o visst finns det skumma tjejer där ute me... säger inget annat.. ) Och det kanske finns tjejer som gillar det här, men jag gör det inte... Har mer insida än så... faktiskt!!

Livet är fullt av val.. Jag väljer jämt! jag väljer vilka kläder jag ska ha på mig varje dag.. jag väljer skor som passar till...
jag väljer att träna för att inte bli fet!
Jag väljer att rösta blått..
Jag väljer att plugga för att jag vill ha en vettig framtid och för att det är kul..
Jag väljer mina vänner...
Jag väljer att jag vill göra skillnad och engagerar mig i nåt..
Jag väljer att dricka mig full för att glömma allt ibland...
Jag väljer att ta ansvar, väljer att diska, tvätta och städa för jag vill inte vara en skitgris..
Jag väljer att shoppa för mycket, tror att det ger mig ett värde att ha mycket snyggt i garderoben...
Jag väljer att dansa sexigt och utmanande... för att det är kul...
Jag väljer att hångla fritt me vem jag känner för... tror att det är status att bli bekräftad som en slampa.. :P
Jag väljer att inte agera smart... tror att livet blir lättare så....
Jag väljer bort mitt djup.. för det blir drygt att se allt genom Ingmar Bergmans ögon... :P
Och jag väljer att jag inte vill ha barn nu... för det vore inte rättvist..
Och jag väljer när jag gråter.. kan inte bryta ihop hur som helst..
och jag väljer att sätta masken på plats och låta det se bra ut...
Och jag väljer kärlek... och jag väljer att du älskar mig...
och jag väljer att jag är en fantastisk person.. o så ser jag mig i speglen och kom på att det inte var sant...
Jag väljer inte dig och jag valde inte att vara jag....

Men jag väljer att inte älska... för att inte bli sårad...

eller? Jag väljer dig för jag vill ha dig?! Eller väljer jag dig för att du ville ha mig? Ne... Så förvirrande men så kommer sanningen:

Du valde aldrig mig
Så jag väljer bort dig med...

Och livet blir vad man gör det till... Det är en svag lögn... Men en ännu starkare sanning...




- och jag vet att det här var en krånglig text... men skit samma... det jag ville ha fram var att man väljer det mesta men man kan inte styra allt...

Okej.. Nu har jag kikat på nästan hela melodifestivalen... Och det snabba kommentarer ja kan ge är:- shit, andreas johnsson är sååååå het.. en kalldusch nu typ.... herregud ja är svag för den mannen... :P - Hur kunde inte Sebastian vinna? Var ju en grymt bra låt..- Anna Books kläder var fulast- Sanna vad hon nu heter i efternamn- låten var sämst! - Tommy Nilsson påminner mig om David Bowie... - Kristian Look är grym - Robert Gustafsson är klockren.. älskar värmländskan!! :)- Slutet på musikalen (har iof bara sett en del) men slutet sög! Utöver melodifestivalen så var fredagen lugn... Igår skrev jag tentan, måste ha 100% därför vågar jag inte säga att det gick bra.. men hoppas såklart! Sen tränade jag i typ 3 timmar... sen bidde det inget plugg.. (oväntat? njä!) Sen drog vi till Karlstad, planen var att vi skulle åka ett helt gäng men efterssom världen är full av saker som kommer i vägen :P så bidde det tillslut bara jag o Carro... Men vi är då inte blyga att roa oss så vi hade det bra... Fina pojkar träffade vi oxå!! :) Sen nattbussen hem.. lite mycket me plugg just nu så fanns inte tid för något sova i Karlstad den här gången inte... Jaha... annars då... Är rädd.. vill inte veta, vill veta allt och just nu är ja bara så kluven i allt det här! Önskar att saker såg annorlunda ut men tror att jag måste inse att det är såhär det ser ut och kommer att se ut... Det blir helt enkelt inte bra den här gången!! Men förhoppningsvis kommer det med tiden nånting som kanske är bättre... Men just nu är det jobbigt! Kan inte förneka det! Men det löser sig nog, det brukar ju göra det såsmåningom... :) Nu måste jag plugga!! Har en presentation på 10 min att fixa tills imorgon...

Nu undrar säkert ni som läser detta varför en 22 årig tjej sitter här och skriver en lördagmorgon kl sex... Jo, för jag kan inte sova... har legat vaken sen strax efter fyra och nu ger jag upp... tankarna bara mal och mal och mal och de maler sönder både hjärna och hjärta på mig..

Det är killar- Jag vågar inte lita på dem, börjar tvivla på om någon kommer att kunna älska mig och bara mig någonsin... Jag faller väldigt sällan för dem, och därför känns det så otroligt jobbigt att det alltid går åt helvete när jag gör det... Antingen är han otrogen, tycker att jag inte är värd honom eller så väljer han helt enkelt spriten eller nån fjortis framför mig... Hmm... man känner sig värdefull! Det sätter sig på självkänslan tillslut och jag vågar aldrig tro igen att jag är tillräckligt bra för nån... det vore för läskigt! sårar hellre mig själv med sådna tankar än låter killarna såra mig genom att bekräfta dem...

Sen är det plugget- Vill jag verkligen bli sjuksköterska? Verkar ju mycket roligare med psykologi eller juridik än att plugga till blöjbytare och sprutgivare... Kanske är det omtentnan som ja ska ha om ca 2 timmar som spökar i mig.. Får inte misslyckas igen...

Sen är det den här förbannade kroppen, tror jag blir tokig.. varför kan den inte se ut som jag vill att den ska se ut? Varför måste jag ha de här enroma låren och den där enorma rumpan? Vill inte se ut såhär, vill känna mig snygg och attraktiv ju... Vet att jag inte har en kropp som är gjord för att vara pinnsmal, men om jag inte vill se ut såhär då?? Vad gör man? Tänker helt enkelt trotsa mina biologiska anlag och banta bort även muskelmassa... för i sommar tänker inte jag skämmas i bikini... I sommar vill ja inte oroa mig för att det killarna bara ser är ett par enorma lår som tungt vandrar över stranden... Ne, så ska det inte vara... vet att jag är normalviktig, har ett bmi på typ 23.. men nu ska det ner till 21 och så är det bara.. Jag har bestämt mig- jag ska bli smal!

Kanske hör dessa saker ihop... kanske är det så att för att jag inte duger för killarna jag vill duga för så känner jag mig ännu fulare och fetare och det gör att jag inte vill vara jag... och kanske är det så att de två sakerna om kroppen och killarna tar upp så mycket av min tid att jag inte klarar skolan lika bra som jag önskar att jag gjorde..

Nu tror säkert alla som läser den här bloggen att jag är värsta neggo- tjejen som bara sitter hemma och är bitter.. så är det dock inte.. lever livet fullt ut för jämnan.. men ibland är det jobbigt! men det är en del av livet med.. och anledningen till att jag skriver denna blogg är för att jag behöver strukturera upp det som är jobbigt så att inte allt blir jobbigt!!


Så.. nu ska jag ta tag i det jobbiga... så nu ska jag ut på en promenad- för att jobba på kroppsproblemet..
Ikväll ska jag antagligen träffa en kille- i ett försök att inte dömma ut honom som samma skrot o korn som många andra... men måste ta risken att bli sårad för att finna kärleken, det är en del av spelets regler som min mamma sa igår när hon ringde och jag bara var ledsen över det orättvisa i livet...
Efter min promenad ska jag ta och skriva tentan- för gör ja den inte alls så finns ju inte heller ens chansen att jag klarar den... sen ska jag till gymmet- för jag ska jobba ännu mer på kroppen inför beach 07....

så... det är alltså dagens handlingsplan för att lösa livets bekymmer....

Och just nu längtar jag till exotiska klimat och spännande kulturer... Sverige är ju bara så otroligt biegt och trist den här tiden på året...

Igår rinde min syster... Från Halmstad, hörde att det var nåt som var jobbigt... Vi snackade lite allmänt o så kom det fram det ena efter det andra, lite jobbiga saker... för ung för allt, avstånd till familj o vänner, samboende, drömmar... o.s.v tänker inte lämna ut några specifika grejer!!

Men hon ringde till mig, just för att jag är storasyster... Just för att ja känt allt det där en gång, för att jag oxå gjort allting för snabbt... det kändes bra.. Kändes bra att jag faktiskt fick hjälpa henne lite, efterssom hon alltid har varit lite mer storesyster än jag... (jag brukar kallas för fjortisen där hemma trots att ja är 22 år!)så kändes det kul att få rollen på riktigt... :)

Men men... Peppade henne såklart," du har valt rätt, det går ju upp o ner!!" ja ni fattar...
Men så när jag la på så var min tanke... Herregud, hon har så rätt! Hon är bara 19 år (snart 20 iof).. Men 19 år, man är ju nästan barn fortfarande på nåt sätt! Minns att jag kände mig jättevuxen när jag var 19, idag inser ja att jag inte är vuxen än, men har hittat mig själv på ett helt annat plan än vad ja hade i den åldern! Det var som om man var säker på att man visste vad man ville, man var så exaltherad över att få fatta sina egna beslut att man inte ens kände efter vad som kändes bra egentligen.... Det har ju knappt gått ett år sen hon tog studenten, hon har massor att uppleva, jag förstår om hon vill resa i Afrika, jobba utomlands, festa och kn*lla runt o.s.v Nu är hon rätt mycket erfaren för sin ålder, hon har rest- mycket på egen hand, Hon har gjort de där crazy sakerna som hör tonåren och ungdomen till, hon har haft förhållanden och hon har bytt stad, jobbat o.s.v Men ändå... Det är väl de där åren efter gymnasiet man ska ha för sig själv, som ska vara där för att man ska uppleva saker och hitta sig själv! Tycker nästan att man borde införa Pojkvänsförbud mellan 18-20 år :P Just för att man ska få chansen att inte låsa sig.. Tjejer offrar gärna så mycket för kärleken, men det är kanske inte alltid värt det?! Det är så lätt att flytta för en kille, sluta träffa vänner, strunta i den där "leka av sig- perioden", glömma vad sina drömmar och anpassa sig efter hans ( särskilt om han är äldre och redan har sitt liv på G!) Och det är synd att det ska vara så, tyvärr är det nog rätt vanligt!! Jag har själv gjort liknande misstag och kommer nog aldrig att rekomendera någon att göra samma... Det verkar dömt att misslyckas för nästan alla.. tyvärr!!

Vill inte att min syster ska behöva tvivla på att hennes val är rätt... Men vem vet... det kanske de är eller så är de inte det.. Men det löser sig såklart! Och erfarenheten är självklart inte fel, men kanske kan det kännas som slöseri på tid í efterhand...?!

Jag önskar bara att alla förstod hur viktigt det är att få vara ung på egen hand också... Skulle vilja säga det till henne.. Sa det iof, dra till Afrika, är han ditt livs kärlek så väntar han såklart!! Och vill du vara på egen hand så får du kanske offra honom! Finns nog många som släppt sin livs kärlek för frihet och ungdom.. och i de flesta fall har det nog löst sig med det såsmåningom oxå!!

Hittade brev idag... Från dig… Kort från vår dag… Minns du? Middagen? Minns du hur vi älskade och somnade i varandras armar? Minns du hur du skulle älska mig i en evighet? Minns du att jag skulle älska dig hela livet? Jag kommer kanske göra det, på nåt sätt- mer eller mindre! Det kommer nya, bättre, snyggare, finare killar… men du kommer nog alltid att ha en plats i mitt hjärta…
Har släppt dig för länge sen, men minnena av dig finns fortfarande kvar, din doft din kropp dina händer och din otroligt varma famn som alltid kunde få mig så lugn… Behöver dig här ibland… Tror jag iaf! Inbillar mig det i korta stunder, när världen skakar… Behöver dina varma armar runt mig… Minns du när jag berättade hur du fick mig att må? Minns dina ögon, stolthet och glädje över att få vara så otroligt viktig… Och vi kastade allt… varför? Funderar ibland på varför det skulle bli så otroligt jävla fel? Konstigt det där… Vänner säger fortfarande att de aldrig sett mig så lugn, trygg och glad som när jag var med dig... För jag log med dig, all tid med dig var ett leende och om jag grät så fick jag gråta mot ditt bröst och du tröstade genom att hålla mig så hårt att jag inte kunde röra mig… Du höll mig tills jag orkade stå själv igen!! Du höll din starka hand runt mitt huvud och lät mitt ansikte vila mot din axel.. Och jag kan minnas din doft…svagt ibland… minnas din kropp så nära… Och det är just vad jag behöver just nu… Min bästa vän någonsin, min energikälla, minns du det?? Att jag kom till dig fick en kram och gick vidare med rak rygg?? För du gav mig allt utan att ge ett dugg och du förstod det aldrig… Och jag förstod det inte heller… så unga o dumma o vilsna i livet… Och kärleken kan vara så stor när man är så ung… Livet är så litet när man inte ännu upplevt så mycket…

Okej… livet har gått vidare och han finns inte i mina tankar särskilt ofta längre, de senaste åren har han varit en skugga… Viktig, men skugga!! Men inser när jag läser det här att jag faktiskt upplevt känslan av att få älska och att älskas... Och det är värt rätt mycket! Men allt jag upplevt efter är värt så otroligt mycket och konstigt nog är inte kärlek allt… Livet blir vad man vill att det ska innehålla… Och jag vill ha äventyr och trygghet i mig själv… Han hjälpte mig finna det och jag har fått mina äventyr…

Jag är en av de där tjejerna som antagligen aldrig kommer att försonas med sin kropp… en sån tjej som aldrig kommer att bli nöjd och som kanske aldrig kommer att ha en rättvis bild av sig själv. En av de tjejerna som aldrig kan äta med rent samvete och särskilt inte fet mat… och som sedan tröstäter godis eller nåt i hemlighet och mår illa av sitt eget beteende… Och en av de tjejerna som alltid kommer att avundas de där tjejerna på 176 som väger typ 60 kg… Och som alltid kommer att vilja vara som dem… jag vill vill vill vara sån… Men jag är inte en av de tjejerna som föddes med perfekta spiror och stora bröst…

Jag är en av de tjejerna som väljer kläder för att inte se tjock ut.. som tränar för att hålla sig i någorlunda trim och döva det dåliga samvetet över kassa gener.. En av det tjejerna som alltid drar i kjolen för att skyla enorma lår och som alltid har påsar på linnet där bröst egentligen ska fylla ut… :P

Jag är en av de där tjejerna som när det är dags att springa mellan provhytterna och testa bikinis aldrig hittar rätt och blir allmänt deppig av det faktum att min kropp inte är skapad för badmode. Och som får ångest över att man inte kan förlänga benen… Men så skiter jag i det och bestämmer mig för att det är som det är och jag ska fan njuta av att sola och bada oavsett… Kan ju alltid njuta av att få vila ifred från killarnas blickar. 

Jag är helt enkelt en av de där tjejerna som inte är född i ett perfekt skal.. Men så tycker jag ibland inte att det är hela världen trots allt, visst är rumpan och låren enorma, och revbenen som sticker ut under minimala bröst gör ju inte nederdelen mer proportionerlig… och visst skulle ja vilja ha snygga sexiga solbrända ben som passar skitbra i skyhöga klackar.. Men jag ska vara jä*ligt tacksam för att jag faktiskt har ben.. Kan ju alltid fettsuga dem om komplexen skulle ta upp hela min vardag och jag kan alltid fylla ut bysten om det börjar kännas outhärdligt att bara ha en B- kupa.. Men de hänger ju faktiskt inte och de är inte i vägen så tror ja skiter i det trots allt…

Och jag är en av de tjejerna som trots att jag ser med avundsjuka på de där smala snygga tjejerna ändå ibland kan se mig i spegeln och på något vis tycka om vad jag ser.. Visst är det inte perfekt, men det är bekant och det är jag… Och kroppen är kanske inte fantastisk, men den fyller för det mesta sin funktion… och ansiktet är kanske inget sexigt, snyggt ansikte utan underhudsfett men ibland när jag inte dömer mig själv så hårt kan jag iaf tycka att det är lite sött… Och det finns faktiskt stunder när jag trivs med mig själv och när jag med självsäkerhet bär upp den här kroppen och faktiskt till o med (pryd-jag erkänner! :P ) kan känna mig lite sexig…

Och anledningen till att jag faktiskt kan tycka om det lite skadade skalet är för att jag vet vad det finns om man knackar lite bakom… Där inne, där få människor fått tittat än, där det finns en hel del att se faktiskt, för den som orkar knacka ett tag!! För där finns en styrka som klarar att lyfta berg om så krävs och som kan vara hetare än helvetet och älska så att det gör ont… Och den vetskapen gör att jag faktiskt tycker om det jag ser för jag inser att oavsett skal så kommer jag klara mig bra ändå… Och som sagt, alla dagar är man inte skitful!! :P

Men jag är en av de tjejerna som är lite som en skattkista kanske… ser inte mycket ut för världen men som för den som lyckas öppna mig kan ruva på guld…



Sådär ja.. så har man lovordat sig själv så man kan må illa också, :P var ju inte riktigt så jag menade… Men jag önskar bara att man ibland kunde få vara mer än bara utsida och ville bara slå ett slag för att man ska se till insidan också.. Hos alla, inte bara hos mig.. för så spännande är jag nog inte trots allt… 