Igår kom syrran hem, vi bor ju i olika städer så vi ses inte så ofta nu för tiden.. Och av nån anledning verkar det som att ju längre vi kommer från varandra på kartan, ju närmare kommer vi varandra "på riktigt"... Inser att vi är mer lika än vad vi kanske trott, lika galna båda två... Problemet är att ingen av oss vågar erkänna att så är läget när vi är i Eskilstuna, vi kom även fram till att vi i denna stad inte har så många vänner att  vara galna med.. Så igår drog vi ut på galenskap med hjälmar, inlines och waveboard.. och tro f*n att vi fick oss några goda skratt när vi druttade på rumpan och snubblade runt som idioter... :) Men kul var det!!

Och jag inser att det är förväl att de finns trots allt.. Jag menar, det är inte som att vi är bästa vänner, eller att vi har massor gemensamt, jag menar trots allt skiljer det ju en hel del i ålder och fortfarande står vi på olika ställen i livet.. Men inser att trots att hon är 3 år yngre så är hon jäkligt erfaren för åldern och vi kan mötas på en vettig nivå, för vi delar samma erfarenheter på många sätt och vis.. så såg det ju inte ut för bara nåt år sen.. Och jag inser att min lillebror inte är så fruktansvärt liten längre... De var ett bra tag sen han passerade mig i längd och han är till och med vettig att prata med nu för tiden...  :)

Och ju mer vi gör av våra liv, destå nöjdare och stoltare blir jag.. som storesyster är det så kul att se sina syskon ta stegen ut i livet, våga satsa och vinna...

Det är kul att se syster satsa på kärleken i Halmstad och bror på musiken i Stockholm.. Det är kul att veta att de har det bra och lyckas med sina projekt.. Och genom att se på dem så inser jag att vi har en förbannad tur med våra föräldrar som uppfostrat oss till så självständiga, modiga ungar... Ser ju inte mig själv på det viset, men genom att se dem så kan jag se att jag är rätt tuff jag med.. som vågar satsa, resa själv världen över och bara njuta av livet.. För det gör jag, och jag vet att de gör detsamma...

 Vi upplever, lever och njuter.. och så skvallrar vi om framgångarna och erfarenheterna för varandra.. Och det är förväl att vi har varandra trots allt!! Den kärleken är starkare än mycket och jag är vet att vi alla är bredda att offra det mesta för varandra... Och det är skönt att veta... 

Usch det här inlägget låter jäkligt "fan- vilken bra syskonskara vi är.. " Men jag hoppas bara att alla känner såhär för sina syskon!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...