Singelliv...

Att vara singel innebär två saker: Frihet och ensamhet!!! Först e det helt underbart att kunna leva sitt eget liv på ett fullkomligt egotrippat sätt... Shopping, flirtar, resor, sena kvällaroch en jävla massa festande...En Jävla Massa festande!!!( mest för att dränka sorgen av att vara ensam!) Men man njuter av att slippa ringa och säga att man kommer hem lite senare för att man vill stanna och glo på film hos en kompis eller att ringa och rapportera att jag mår bra! framåt natten när jag är ute och festar... Man slipper att diskutera ekonomin,vilka gardiner man ska ha i köket, vad man ska äta till kvällsmat, hurvida man ska ha en filt i soffan eller inte, vem som ska ta disken och man slipper plocka smutstvätt från golvet, kalsonger vid sängkanten, strumpor i soffan!!! Man slipper den eviga oron när han är ute och festar, kommer allt att gå bra? Kommer han hem inatt? Kommer han att sluta älska mig? Man behöver inte ta hänsyn till att den andra vill ha kompisar över eller en lugn hemmakväll när man själv inte alls har samma önskemål... Allt som tillhör att vara låst och ha ansvar och känna oro gentemot den andra......

.....jag saknar det.......

Saknar att nån bryr sig om att jag kommer hem, om jag haft en bra dag, nån att äta mat med, nån som bryr sig om att jag faktiskt äter mat, nån som sparkar mig i sömnen, som retas när jag gör bort mig men som avslutar skämtet med att pussa mig i pannan... Saknar att få en kram när jag behöver lite värme och stöd, saknar att alltid ha nån att ringa när livet är jobbigt, saknar ringen på mitt finger som visar att nån bryr sig om mig, saknar nån att trängas i soffan med, nån att skratta och gråta ihop med, saknar att krypa ner hos nån, saknar en värmande kropp bredvid min.... Saknar till och med att tvätta nån annans kläder,städa efter nån annan och att oroa mig för att han inte ska komma hem när han är ute och festar...... Saknar att få göra nåt för nån annan och att nån annan gör nåt för mig!!! Saknar att vara två istället för en! Livet blir lättare när man kan kämpa tillsammans med nån! Kampen blir inte lika jobbig! Saknar till och med oron över att han ska sluta älska mig, för den stunden han faktiskt älskar en gör mig stark nog att orka klara den sekund när han slutar!!

Det är faktiskt så att; Att vara singel är Kanon!! Men att ha nån vid sin sida är ovärdeligt! Det är det som gör livet värt att leva!! Att få dela det med nån annan! Hoppas att jag kommer att få göra det igen!

Igår kom syrran hem, vi bor ju i olika städer så vi ses inte så ofta nu för tiden.. Och av nån anledning verkar det som att ju längre vi kommer från varandra på kartan, ju närmare kommer vi varandra "på riktigt"... Inser att vi är mer lika än vad vi kanske trott, lika galna båda två... Problemet är att ingen av oss vågar erkänna att så är läget när vi är i Eskilstuna, vi kom även fram till att vi i denna stad inte har så många vänner att  vara galna med.. Så igår drog vi ut på galenskap med hjälmar, inlines och waveboard.. och tro f*n att vi fick oss några goda skratt när vi druttade på rumpan och snubblade runt som idioter... :) Men kul var det!!

Och jag inser att det är förväl att de finns trots allt.. Jag menar, det är inte som att vi är bästa vänner, eller att vi har massor gemensamt, jag menar trots allt skiljer det ju en hel del i ålder och fortfarande står vi på olika ställen i livet.. Men inser att trots att hon är 3 år yngre så är hon jäkligt erfaren för åldern och vi kan mötas på en vettig nivå, för vi delar samma erfarenheter på många sätt och vis.. så såg det ju inte ut för bara nåt år sen.. Och jag inser att min lillebror inte är så fruktansvärt liten längre... De var ett bra tag sen han passerade mig i längd och han är till och med vettig att prata med nu för tiden...  :)

Och ju mer vi gör av våra liv, destå nöjdare och stoltare blir jag.. som storesyster är det så kul att se sina syskon ta stegen ut i livet, våga satsa och vinna...

Det är kul att se syster satsa på kärleken i Halmstad och bror på musiken i Stockholm.. Det är kul att veta att de har det bra och lyckas med sina projekt.. Och genom att se på dem så inser jag att vi har en förbannad tur med våra föräldrar som uppfostrat oss till så självständiga, modiga ungar... Ser ju inte mig själv på det viset, men genom att se dem så kan jag se att jag är rätt tuff jag med.. som vågar satsa, resa själv världen över och bara njuta av livet.. För det gör jag, och jag vet att de gör detsamma...

 Vi upplever, lever och njuter.. och så skvallrar vi om framgångarna och erfarenheterna för varandra.. Och det är förväl att vi har varandra trots allt!! Den kärleken är starkare än mycket och jag är vet att vi alla är bredda att offra det mesta för varandra... Och det är skönt att veta... 

Usch det här inlägget låter jäkligt "fan- vilken bra syskonskara vi är.. " Men jag hoppas bara att alla känner såhär för sina syskon!! :)