15 augusti, sensommar... Semestern är slut för de flesta, de tidigare ödelagda skolgårdarna fylls på nytt med barn... Vissa börjar ny klass, första klass, första året på gymnasiet...  andra behöver inte gå tillbaka till skolan i år...Årets studenter... På väg ut i livet! Stora steg och drömmar eller bara flyta på och stanna...  Ute lyser inte solen mer än igår, saknade efter nästa sommar sätter sig redan som en liten klump i mitt hjärta... Löven har börjat gulna, rönnbären är här... Jo, det vittnar om kallare tider...

Hösten är på ingång...

 Och jag är på väg hem, till Örebro! Min nya stad... Nu är det dax igen, tentor, kårfester, efterfester som aldrig vill ta slut, nya vänner och bekanta, återseende av vännerna, skvaller om sommaren, planer för resten av året... Nu drar det igång! Livet! Det som just nu är mitt liv, studentlivet! Efter sommaren känns det bra att det ska dra igång igen.. Visst har det varit en okej sommar, men i det här vädret hade jag hellre pluggat, med tanke på tristessen hade jag hellre pluggat, med tanke på saknaden av dygnslånga fester och flumm hade jag hellre pluggat... Fast ändå inte, efter förra terminen var detta "sommarlov" mer än nödvändigt! 

Och lite längtar jag faktiskt, efter en ny start, nya kollegieblock och pennor, nya äventyr, korridorslivet, tentapluggnätter, jakten på billig studentlitteratur,shopping, fika, vänner, fester och minnen... 

Jepp, nu är det dax... Nu har jag laddat för ny start och nu känner jag mig på riktigt redo!! Vill plugga, festa och umgås med alla härliga människor! Och när jag tänker på att det bara är hälften kvar av detta roliga studentliv känns det faktiskt lite vemodigt... Alltså, ännu en anledning att verkligen njuta av det fullt ut!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...