Okej jag har en rätt stor last som jag nu tänker erkänna för världen... Det är ett stort steg för mig att erkänna detta.. men nu tar jag mod till mig och erkänner: Jag älskar godis, alla former... choklad, svampar, gelehallon, sockerbitar, sura flaskor, cola flaskor... Typ allt utom punchpraliner... Kan äta hur mycket som helst... ja nästan iaf...  Så nu ska jag utmana mig själv... Jag ska klara mig 100 dagar utan godis!!  Idag var första dagen!!

Så nu ska ni bloggläsare få följa en sockernarkoman mot hennes kamp mot ett godisfritt liv..

 

Sabina

19 augusti 2007 21:59

Riktigt trvligt land, dock litet=) Känns redan som om man har gjort ALLT.. Men bara vänja sig! =) Kul att du tittade in hos mig, din blogg verkar riktigt trevlig, kommer garanterat tillbaka!!

Kommer vara kvar på Island tills December.. Så har ett par uppdateringar kvar! =)

http://binaswe.bloggagratis.se

 

maddlur

21 augusti 2007 00:38

Lycka till nu Malin!!

http://maddlur.bloggagratis.se

 

Pär

23 augusti 2007 09:55

Bra idé! Själv har jag inte ätit godis sen nyår och före det har jag "bara" unnat mig choklad. Var flera år sen jag åt annat godis än choklad och då var jag en riktig godisgris när jag var yngre...
Lycka till med ditt lilla "försök"! =)

http://hrrp://lps.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...