En tanke slog mig idag när jag läste min vän "Maddlurs" blogg om micron och dess användningsområden... Jag har ingen micro!!!

Jag kommer inte att ha en micro när jag flyttar ut från korridoren. Jag har alltid varit av den åsikten att micron är överflödig och onyttig... Därför tog det ett halvår innan min ex. sambo lyckades övertala mig om att en micro faktiskt skulle vara bra... När vi väl köpte en var det mycket disskusioner kring detta... Han ville såklart ha en micro i rostfritt stål, med massa underliga funktioner som man ändå aldrig skulle använda sig av för ca 3000 spänn eller nåt... Nenene, hade jag nu gått me på att vi skulle investera i en sådan maskin så skulle det iaf inte vara för den prislappen... Efterssom han övertalat mig om att vi skulle ha en så övertalade jag honom rätt snart att det skulle vara en billig en... så 399 :- och en micro rikare.... Denna micro användes inte särskilt flitigt av mig.. Vet inte hur mycket han använde den heller faktiskt.. Tror han skämmdes lite över den vita plastbiten vi placerat i vårt kök... Killar önskar alltid det stora, med mest funktioner och nyaste inom området... Men icke!  När vi flyttade isär var iaf denna lilla vita micro en av de saker han fick med sig ... Så jag är helt enkelt microlös!!

Kommer jag att klara detta? Jag som är så fullkommligt värdelös på att ta mig tid att laga mat?! Vid närmare eftertanke : Kommer jag klara mig utan att stoppa i mig massa joniserad strålning, söndermicrade vitaminer och mineraler, äckligt uppvärmda matrester och ett vitt plastskåp i köket?

Med lite planering : Ja!!

Så jag tänker stolt stå på mig som microlös!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...