Har just kommit hem från Lily och Karin som nu bestämt sig för att skippa studierna här i Örebro och flytta tillbaka till Sthlm o Island... Det känns tråkigt, kommer sakna dem, särskilt Lily som jag umgåtts mest med... Det kommer att bli tomt! Men men.... Samtidigt insåg jag idag när jag susade ner från brickebacken tillbaka mot Campus hur fantastiskt jä*la bra jag har det... Jag trivs här, mår bra här, älskar det här... Att välja att plugga på Uni i en "studentstad" måste varit det bästa beslut jag tagit någonsin! Skulle aldrig någonsin vilja vara utan det här... Älskar campus, att det alltid är folk i rörelse, friheten bland studenterna att vara så som man egentligen inte får vara, Overallerna som lyser upp i sommarnatten kring nollningen, Festerna som aldrig tar slut, Vännerna som nästan alltid finns inom räckhåll, Kårkvällarna, alla nya personer som dyker upp på vägen, korridorsboendet och tentaplugg...  Jag menar, hur bra har man det inte egentligen? Det är först nu när jag beslutat att flytta härifrån efter 1,5 år som jag inser att jag sannolikt kommer att sakna det här, kommer sakna mina kära "sambos"...  Jag menar, det är kalas att sitta och glo på tv tillsammans, snacka skit ute i korridorköket, lämna dörren öppen och katten till dem när man drar iväg på annat håll, baka pizza tillsammans, ha tentaångest ihop och bara njuta av den här tiden!!

Ne, idag är jag förbannat lycklig över att vara en student... För det är för jäkla underbart... Om man bortser från den knappa inkomsten då... Men det är nog den enda nackdelen!! Faktiskt!! Det är en upplevelse över det vanliga, helt klart... Och jag ÄLSKAR det!!  :D  Och idag vill jag aldrig att det ska ta slut, jag vill vara student hela långa livet... ;) hehe...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...