Jag har en fobi, en ganska svår sådan oxå... Jag är nämligen sjukligt rädd för ormar. När jag ser en orm går det som en stöt genom hela kroppen och all kraft bara rinner ur mig, oftast slutar det med att jag skriker och gråter och får hysterinsk panik... Efter att jag sett en orm så drömmer jag ofta mardrömmar, tror att allt som snuddar vid mig och att alla skuggor och saker som rör sig är Ormar. När jag var yngre kunde jag knappt läsa ordet Orm, bara det gav mig i princip panik... Jag kunde inte gå in i djuraffärer för att det kanske skulle finnas en där, jag vågade inte gå ut i skogen och gå och har nog inte plockar blåbär sen jag var 5 år p.g.a skräcken för att stöta ihop med en... Det händer att jag får ångest av att gå in på toaletten för att det kanske ligger en orm på mitt badrumsgolv, det händer att jag skriker över snören och dammsugarslangar, det händer att jag kastar tidningar ifrån mig och skriker för att jag bläddrade upp en bild på en orm... Det värsta var nog när jag gick på högstadiet, då fanns det i vår biologibok ett uppslag med en huggorm som jagade en mus, det här var hemskt, jag hade sån ångest av att behöva ta i boken, kunde bara ta på bokens "ryggsida" för om ormen skulle komma ut ur boken så skulle den iaf ramla ner på marken och inte på mig, att öppna boken sen krävde massa energi och det hände att vänner fick öppna den åt mig ibland för att jag skulle slippa bläddra upp mardrömsuppslaget... Jag vet att det här kan låta helt sjukt och galet för vissa.. Men för mig finns det inget annat, jag är sjukt rädd för ormar och så är det bara.. För mig är det endast förknippat med ren skräck, panik och mardrömmar... Det senaste året har dock ormskräcken försvunnit betydligt tack vare mediciner och i sommras var första gången på 17 år som jag var ute i skogen och plockade blåbär, det är även första gången jag klarar av att bläddra förbi bilder på ormar i tidningar och nyss satte jag mig här vid datorn och kikade på aftonbladet.se. Där fanns ett repotage om giftiga ormar som folk har som husdjur i Sverige, grön mamba, kobror o.s.v Jag bestämmde mig för att testa mig själv och satte på det (webtv) Och jag klarade det. Visst finns obehaget där, när de rörde sig blundade jag instinktivt... Men jag klarade det!! Jag har iof tack vare medicin, men ändå, övervunnit min fobi från att vara i det närmsta helt hysterisk till att bara känna visst obehag och lite rädsla av att se det... Och det innebär rätt mycket frihet faktiskt!! :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...