Hej min favorit!

Sitter på mitt rum och lyssnar på Nirvana... - positivt budskap: " I don´t care x 10) Inte jag heller sjunger det i mitt huvud.. Vad finns det att bry sig om egentligen? Världen verkar ju klara av sin undergång utan min hjälp.. Jag önskar att det fanns en knapp att trycka på, en STOPP- knapp. Den skulle stanna hela samhället och världen och inget skulle hända förräns vi funnit lösningen på alla problem...
Tyvärr hittar jag inte den knappen!
Jag vet inte om du kommer att få det här brevet, om jag kommer att våga ge det till dig, men jag skriver ändå... Bränn det eller nåt om jag skulle stoppa det i dina händer och glöm det!

Jag är så himla tom. Jag vet inte om du förstår den känslan?! Det är ett stort hål inne i mig, som om någon/t raderat alla känslor, men sparat alla förvirrade tankar.. Jag vill ha svaren på alla frågor nu.. vill ha mina känslor tillbaka...
Det här är nog väldigt förvirrande för dig och tro mig, det känns främmande för mig också fast jag lever i det..

Du ska nog inte få det här brevet ändå, inte nu, inte imorgon, inte om en månad... Kanske när jag löst freds-frågorna...

Just nu försöker jag hitta svaren om mig själv.. varför just jag är den jag är och varför jag mår som jag mår... Jag minns inte hur det känns att vara lycklig, varje gång jag blir glad så saknas alltid någon del i pusslet för att jag ska bli glad och lycklig fullt ut.. Det är den biten jag letar efter.. Men jag kanske är född utan den!

Hittade nyss ett självmordsbrev, det var daterat från idag, 18/10... för tre år sen...

Minns du den dagen?



-------------------------------------
Mina ord: Älskade vän, jag kommer alltid minnas den dagen, men jag är glad att jag har dig kvar hos mig.. och dina ord som jag fick svart på vitt för snart 6 år sen, gör fortfarande så ont att läsa!!! Och jag blir ledsen när jag märker att vi tappat bort varandra på vägen... Men jag är glad för den tid vi hade tillsammans...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...