Okej... kommer bli ett helt värdelöst ovettigt inlägg det här.. men det skiter ja i.. måste bara berätta om min mysiga tur me vovven i spåret i morse.. Skulle bara ta en liten promenad som jag brukar innan frukost.. så vi traskade iväg mot vilsta friluftsområde... på vägen mötte vi massa andra hundar (såklart) och efterssom min kära vovve är lite väl fertil just nu så kan hon ju inte hälsa på alla så fattade rätt snart beslutet att traska upp i skogen..

så när vi kom upp till skogen släppte jag henne för att själv kunna ägna mig åt lite skojig terränglöpning.. så jag stoppade en pinne i munnen på henne så at hon skulle fokusera på nåt annat än att dra iväg.. Gick rätt bra förutom att hon springer så tyst bakom att jag hela tiden får springa i princip baklänges över rötter o stenar.. ( det krävdes en aning precission för det) måste sett rätt kul ut.. och så fort jag vände mig framåt fick jag den alldeles för långa pinnen i knävecket.. men men.. fick lite motion o vi slapp andra hundar iaf.. När vi kom ut på spåret igen försökte ja springa med henne kopplad, vilket ledde till att hon i det närmsta försökte hugga mig i handen i jakten på kopplet och att vi sprang på varandra.. stackars hund, vi skrek till båda två, men efter den lilla smällen sprang hon iaf snällt bredvid resten av vägen.. ( utan att halta!! )

Är rätt trevligt att ha en vovve ibland faktiskt.. iaf när hon är nybadad och fin!! :D och det är sol och skönt väder att vara ute i!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...