Han smeker hennes hår mjukt...

En rysning rör sig lätt över hennes ryggrad

Hon tycker om det

Det var länge sen någon rört henne på det viset

Så lätt, så med respekt, kanske till och med lite omtanke

Kanske lite kärlek

Kanske ser han igenom henne...

Hon låter håret falla ner över brösten, tittar ner

Kan inte möta hans blick...

Ser han tomrummet, hålrummet?

Det överfulla tomrummet som väntar på att fyllas, att tömmas....

Ser han bara hennes yta?

Den vinterbleka huden, revbenen som sticker ut, allt som är för slappt enligt henne... Allt som är hon - inte perfekt, felkonstruerat, vanställt...

Vad ser han?

Vad ser han när han ser henne?

Hon drar efter andan... Måste gömma sig...

Han får inte se... får inte komma för nära...

Får inte genomskåda allt....

Bakom den mjölkvita huden döljer sig ett svart ingenting...

Det får han inte veta...

Han får inte se tårarna, får ingen inblick i sårbarheten...

De blödande såren har gått honom förbi

Han rör vid hennes kind

Hon kastar av ett flyktigt leende... ett tomt flyktigt leende...

Förför honom, för att inte visa sig svag

Utnyttjad i tron om att det var det rätta

Att hon inte får vara mer än så... en yta, en kropp...

Ett överfullt tomrum, som väntar på att tömmas och fyllas....

Så sårbar och blödande under ytan....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...