Det har inte slagit mig att folk faktiskt kan känna igen mig...  Låter ju skitlöjligt, men jag har faktiskt aldrig haft en tanke på att folk som jag inte känner vet vem jag är... Men jag blev väldigt påminnd om det igår när jag plötsligt fick ett medelande från en anonym användare på ett community där de frågade hur det gått för mig i FUM. O vem fan vet att jag sitter i fum tänkte jag?!!....  Jag svarade som det var att jag sitter med o så frågade jag såklart vem det var som frågade... Det visade sig att han känt igen mig från affischer som tydligen suttit runt om på skolan... Hmmm.... O jag som varit ute på praktik var såklart helt ovetandes om detta! Men antar att det är risken man tar när man är engagerad på nåt sätt, man kan inte hålla sig lika anonym... Men men... Lite scary faktiskt....

 

X

2 april 2008 17:12

välkommen till livet som offentlig person

 

maddlur

2 april 2008 23:08

KÄNDIS!!!!!!! Kan du skicka autografen med posten??? :P

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...