Nu har jag följt det här Engla-försvinnandet i pressen x antal dagar och jag kan inte för min värld begripa vad det är för fel på människor?!

Vem gör nåt sånt? Vad krävs för att en människa ska bli så fruktansvärt skadad och klara av att ge sig på ett oskyldigt barn eller en annan människa överhuvudtaget.. Och helt utan anledning?!

Och nu tänker jag på våldtäcktssäsongen som snart är igång igen, alltid är det nån stad där tjejerna sätts i skräck för att det härjar nån galning som inte kan hålla pitten i styr och som bara måste utöva nån form av makt över en svagare person eller bara har en helt störd sexuell läggning... Och varje dag misshandlas någon kvinna i ett förhållande och varje dag ligger det barn hemma, livrädda i sina sängar och väntar på att mamma ska bli slagen eller att hon/han själv ska bli slagen eller petad på av någon sjuk familjemedlem... Varje dag kommer barn hem till ett hem där mamma eller pappa ligger däckad på soffan med en promillehalt utanför denna värld och varje dag kämpar något barn för att få i sig tillräckligt med mat...  Och varje dag förs barn bort i andra länder för att prostitueras till vuxna karlar, våldtas och fråntas rätten till ett värdigt liv, varje dag säljs barn till arbete för att familjen ska överleva och varje dag kämpar barnsoldater med automatvapen...

Och jag förstår verkligen inte, jag måste vara helt puckad eller nåt, men jag fattar INTE vad det är för fel på människor som kan utsätta andra människor för lidande.... Det är för mig helt jävla obegripligt!!! Det går inte in i min lilla hjärna... Det är en fråga som för mig är precis lika svår att svara på som frågan om hur stort universum är.....

Och vad ska jag göra för att hjälpa alla dessa barn???

 

maddlur

13 april 2008 15:15

Ja vad ska man göra??? :(

http://maddlur.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...