Ibland måste man bara inse att kampen gått förlorad..
Att det man stridit så hårt för inte var värt det...
Att det blod och svett man ödslat på det och de tårar som fått rinna bara var förgäves...

Och all den smärta som jag ödslat på det gav ingenting, annat än värdelös smärta..
Och jag ser plötsligt att jag måste tvinga mig själv att känna nåt nytt.. Tvinga mig till att inte känna att kampen var bortkastad.. Tvinga mig att inte känna sorg över förlusten och avundsjuka på segraren..

Och jag får inte tänka att tiden jag lagt på det var bortkastad tid..

Men jag får aldrig tillbaka det, får inte tillbaka de tårarna, det blir ännu ett ärr i hjärtat efter det blödande såret och svetten led jag väl inte av.. Men tiden, den tid det fick ta ifrån mig... Den kommer ingen att kunna ersätta... Kanske var det värt det, det kunde ju ha gått... Men som alla sagt så länge.. "Du slåss mot en stenvägg!" Hur kunde jag inte se det? Hur kunde inte stenväggen sagt det till mig?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...