Dåliga tecken

När det inte känns bra

När man känner sig tung och trött i kroppen

Dåliga tecken

att inte orka allt man vill

När kroppen inte riktigt räcker för prestationen

Dåliga tecken

När kroppen liknar mer en stoppkorv än nånting svarvat

När det inte går att knäppa byxorna

- Jepp, jag har drabbats av dåliga tecken... Mycket dåliga tecken...

Jag menar, jag vet att jag gått upp i vikt, men nu kan jag knappt knäppa byxorna längre och det är ett mycket mycket dåligt tecken...

Så nu finns det ingen återvändo, måste helt enkelt ta tag i det här för nån gång lovade jag mig själv att den storlek jag nu har på kläder är den största jag tillåts ha...  Så nu sitter jag här med min linfrö, bovete, havre och råggröt... Det smakar sådär, men är säkert väldans nyttigt... Det blir dagens enda kolhydratskälla (om man bortser från grönsaker o frukt då), o ja, det är nästan i klass med en stor godispåse, en chokladbit eller en portion pasta... :P  Men men , det sägs ju att vill man vara fin får man lida pin och sanningen är väl att jag bara har mig själv att skylla för denna "plötsliga" viktökning... Jag menar jag vet det, jag har alltid varit lite mullig, lite rundad och formad och till viss del beror det såklart på anlag, men drar man över BMI 25 så är det faktiskt inte anlag längre, då är det en osund livsstil! Och nu ligger ja precis runt 25 och jag vet vad jag gör för fel... För godis är inte nyttigt, oregelbundna måltider är inte nyttigt, att träna alldeles för lite är inte nyttigt.. Men visst periodvis gör man sådna missar... Men jag vill inte bli tagen för att vara tjock så nu jäklar är det bara att jobba på! 

Jag ska bli nyttigare!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...