Det är över nu

och jag är så arg, så riktigt skitförbannad

På dig

PÅ MIG som är en sån idiot....

Hur kunde jag nånsin tro att nån skulle kunna vara så?

Hur kunde jag jaga så?

Hur kunde jag förnedra mig så för dig?

Är så trött nu

Min kropp är alldeles matt

Mina ögon är så trötta

Har gråtit ut dig nu

På riktigt

Andats ut varje partikel av dig

Med Hat, med vilja och avsky!

Den kärlek som fanns för dig

Den är borta

Och jag vet inte vad som fick dig att spela detta spel

Vet inte vad det var som fick mig att spela med

Hoppet?!

Önskan?

Viljan?

Kärlek?!

En kärlek som du spottade på...

Ur dina mjuka läppar som kysst mig ömmt

Spottar du nu tystnad och jag förstår

Jag var inget värt för dig

Ett spel

En kul grej

Ett dugligt ligg....

Har raderat dina nummer, ditt namn ur mitt liv

Borde gjort det för länge sen

Borde gjort det för ett år sen

Men du höll mitt hopp levande

Förförde mig

Och våldtog gång på gång mitt hjärta

Varför?

För att jag aldrig vågade säga sanningen?

För att jag kanske vågade säga min sanning, men inte höra din?

Och du har gjort mig skräckslagen

Du har gjort mig fet och ful

du har gjort mig till nåt jag aldrig ville vara

Du har gjort mig så rädd för kärleken

Kärleken till dig

Mig själv

Alla som älskat, älskar och kommer älska mig

Du får mig att tvivla på det...

 Jag hade hoppet kvar så länge att när jag grep efter de små halmstråna i din närhet slet du av mig både händer och armar...

Gjorde mig värdelös

Och jag kommer aldrig kunna förlåta dig för det!

Kommer aldrig förlåta dig för att du bestal mig på drömmen om kärlek....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...