Ju mer jag läser och lär mig grejer destå mer intresserad blir jag.. jag vill lära mig ännu mer, vill kunna allt om att rädda liv och ta hand om människor. Jag vill veta hur jag hanterar anhöriga till traumapatienter, jag vill kunna (hur obehagligt det än låter) veta hur man gräver i öppna benbrott eller lägger om en stomi, hur man injeserar det ena med det tredje på ett sätt som inte skadar patienten, jag vill kunna det som ingår i mitt jobb och framförallt vill jag kunna allt om den akuta handläggningen...

En sak har jag kommit fram till nu och det är att jag skulle aldrig orka eller ha lust att jobba på ett ställe där det inte händer nåt, där allt ser likadant ut varje dag, har haft sådna jobb... Har diskat, städat, sorterat tvätt, jobbat på älderboende och alla dessa jobb var sådna jobb och jag vantrivdes på alla ställena! Jag vill inte veta vad som väntar mig när jag går upp på morgonen, jag vill att det är action på jobbet så att tiden går utan att man har tid att tänka.. Och så har jag funderat lite på vad jag kan tänkas jobba med senare, akut eller intensivvård känns nödvändigt... Det slår om fort, man kastas in i kritiska situationer och snabba beslut som ska fattas, liv och död och trauma.. Sorg och lycka... Upp och ner, ut och in och tiden bara rullar utan att man hinner tänka eller reflektera över det... Och jag har kommit på att intensivvårdshelikoptern i uppsala vore väldans spännande, eller kanske barnsjukvård, förlossningen eller sjukvårdare för försvarsmaktens utlandsstyrkor.... Just nu vill jag testa på allt detta... Gärna allt på en gång med...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...