http://forum.aftonbladet.se/thread.jspa?threadID=16482

-Detta forum gör mig så förbannad att det är inte klokt!

Mina kommentarer är:

- Okej, sjuksköterska har alltid ansetts som ett kall, en vafan vi lever på 2000-talet! Det är ett yrke och ska fan vara betalt efter det oxå! Och oavsett kall så är det aldrig kul att torka skit eller bädda sängar (och jo, det gör sjuksköterskor med!!) Jag har fan en akademisk utbildning i sängbäddning, blöjbyte och matning!!! Bland annat...

- Jag går in på en lön i sommar som är 1000 kr mindre än den jag kommer tjäna när jag är färdig sjuksköterska... Ansvaret och uppgifterna skiljer sig dock betydligt och sanningen är att undersköterskorna aldrig kan ta över Sjuksköterskornas arbetsuppgifter, men ssk kan utan problem ta över uskornas!

- och ingen kan tvinga oss att jobba inom landstinget i sverige! Jag menar det finns nog en anledning till att nästan alla sjuksköterskestudenter talar om att vidareutbilda sig eller söka jobb i Norge.

Och utan sjuksköterskor skulle det mesta falla samman i vården... Är det inte värt något? Tror även att det finns en anledning till att många ssk söker sig till bolag som t.ex manpower, då lönen är betydligt bättre i den privata sektorn! Om alla väljer att söka i den privata sektorn kommer det sluta med att det inte finns några ssk i landstinget och de måste hyra in arbetskraften, vilket skulle kosta Sveriges skattebetalare betydligt mer! Eller så går vi till att privatisera vården och så får patienterna betala för sin vård?!

Ne, sur är jag! Ska det vara så svårt?? Och varför väljer media att lägga fram det som en skuldbeläggning på sjuksköterskor, som att dessa "snälla flickor" går ur sina roller som barmhärtiga samariter och kräver lite?! Varför inte stötta ist???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...