15 augusti, sensommar... Semestern är slut för de flesta, de tidigare ödelagda skolgårdarna fylls på nytt med barn... Vissa börjar ny klass, första klass, första året på gymnasiet...  andra behöver inte gå tillbaka till skolan i år...Årets studenter... På väg ut i livet! Stora steg och drömmar eller bara flyta på och stanna...  Ute lyser inte solen mer än igår, saknade efter nästa sommar sätter sig redan som en liten klump i mitt hjärta... Löven har börjat gulna, rönnbären är här... Jo, det vittnar om kallare tider...

Hösten är på ingång...

 Och jag är på väg hem, till Örebro! Min nya stad... Nu är det dax igen, tentor, kårfester, efterfester som aldrig vill ta slut, nya vänner och bekanta, återseende av vännerna, skvaller om sommaren, planer för resten av året... Nu drar det igång! Livet! Det som just nu är mitt liv, studentlivet! Efter sommaren känns det bra att det ska dra igång igen.. Visst har det varit en okej sommar, men i det här vädret hade jag hellre pluggat, med tanke på tristessen hade jag hellre pluggat, med tanke på saknaden av dygnslånga fester och flumm hade jag hellre pluggat... Fast ändå inte, efter förra terminen var detta "sommarlov" mer än nödvändigt! 

Och lite längtar jag faktiskt, efter en ny start, nya kollegieblock och pennor, nya äventyr, korridorslivet, tentapluggnätter, jakten på billig studentlitteratur,shopping, fika, vänner, fester och minnen... 

Jepp, nu är det dax... Nu har jag laddat för ny start och nu känner jag mig på riktigt redo!! Vill plugga, festa och umgås med alla härliga människor! Och när jag tänker på att det bara är hälften kvar av detta roliga studentliv känns det faktiskt lite vemodigt... Alltså, ännu en anledning att verkligen njuta av det fullt ut!! :)

Jag är så glad och nöjd... Äntligen har jag fått tag på en vettig bostad, känns så kul! Flyttar nångång mellan 1-15 september... En tvåa på 44 kvm, 200m från skolan i nybyggda hus... Med balkong, helkaklat badrum, rum för Cesar att leka på och ett kök att laga mat i.... :D Visst är den dyr, men ska nog få det att gå runt med lite vilja och envishet.. Första kontot att dra ner på är matkontot, sen klädkontot.... Måste bli lite ekonomisk för att få det att gå runt, men det känns som att det är värt det!!! :)

Singelliv...

Att vara singel innebär två saker: Frihet och ensamhet!!! Först e det helt underbart att kunna leva sitt eget liv på ett fullkomligt egotrippat sätt... Shopping, flirtar, resor, sena kvällaroch en jävla massa festande...En Jävla Massa festande!!!( mest för att dränka sorgen av att vara ensam!) Men man njuter av att slippa ringa och säga att man kommer hem lite senare för att man vill stanna och glo på film hos en kompis eller att ringa och rapportera att jag mår bra! framåt natten när jag är ute och festar... Man slipper att diskutera ekonomin,vilka gardiner man ska ha i köket, vad man ska äta till kvällsmat, hurvida man ska ha en filt i soffan eller inte, vem som ska ta disken och man slipper plocka smutstvätt från golvet, kalsonger vid sängkanten, strumpor i soffan!!! Man slipper den eviga oron när han är ute och festar, kommer allt att gå bra? Kommer han hem inatt? Kommer han att sluta älska mig? Man behöver inte ta hänsyn till att den andra vill ha kompisar över eller en lugn hemmakväll när man själv inte alls har samma önskemål... Allt som tillhör att vara låst och ha ansvar och känna oro gentemot den andra......

.....jag saknar det.......

Saknar att nån bryr sig om att jag kommer hem, om jag haft en bra dag, nån att äta mat med, nån som bryr sig om att jag faktiskt äter mat, nån som sparkar mig i sömnen, som retas när jag gör bort mig men som avslutar skämtet med att pussa mig i pannan... Saknar att få en kram när jag behöver lite värme och stöd, saknar att alltid ha nån att ringa när livet är jobbigt, saknar ringen på mitt finger som visar att nån bryr sig om mig, saknar nån att trängas i soffan med, nån att skratta och gråta ihop med, saknar att krypa ner hos nån, saknar en värmande kropp bredvid min.... Saknar till och med att tvätta nån annans kläder,städa efter nån annan och att oroa mig för att han inte ska komma hem när han är ute och festar...... Saknar att få göra nåt för nån annan och att nån annan gör nåt för mig!!! Saknar att vara två istället för en! Livet blir lättare när man kan kämpa tillsammans med nån! Kampen blir inte lika jobbig! Saknar till och med oron över att han ska sluta älska mig, för den stunden han faktiskt älskar en gör mig stark nog att orka klara den sekund när han slutar!!

Det är faktiskt så att; Att vara singel är Kanon!! Men att ha nån vid sin sida är ovärdeligt! Det är det som gör livet värt att leva!! Att få dela det med nån annan! Hoppas att jag kommer att få göra det igen!

Igår kom syrran hem, vi bor ju i olika städer så vi ses inte så ofta nu för tiden.. Och av nån anledning verkar det som att ju längre vi kommer från varandra på kartan, ju närmare kommer vi varandra "på riktigt"... Inser att vi är mer lika än vad vi kanske trott, lika galna båda två... Problemet är att ingen av oss vågar erkänna att så är läget när vi är i Eskilstuna, vi kom även fram till att vi i denna stad inte har så många vänner att  vara galna med.. Så igår drog vi ut på galenskap med hjälmar, inlines och waveboard.. och tro f*n att vi fick oss några goda skratt när vi druttade på rumpan och snubblade runt som idioter... :) Men kul var det!!

Och jag inser att det är förväl att de finns trots allt.. Jag menar, det är inte som att vi är bästa vänner, eller att vi har massor gemensamt, jag menar trots allt skiljer det ju en hel del i ålder och fortfarande står vi på olika ställen i livet.. Men inser att trots att hon är 3 år yngre så är hon jäkligt erfaren för åldern och vi kan mötas på en vettig nivå, för vi delar samma erfarenheter på många sätt och vis.. så såg det ju inte ut för bara nåt år sen.. Och jag inser att min lillebror inte är så fruktansvärt liten längre... De var ett bra tag sen han passerade mig i längd och han är till och med vettig att prata med nu för tiden...  :)

Och ju mer vi gör av våra liv, destå nöjdare och stoltare blir jag.. som storesyster är det så kul att se sina syskon ta stegen ut i livet, våga satsa och vinna...

Det är kul att se syster satsa på kärleken i Halmstad och bror på musiken i Stockholm.. Det är kul att veta att de har det bra och lyckas med sina projekt.. Och genom att se på dem så inser jag att vi har en förbannad tur med våra föräldrar som uppfostrat oss till så självständiga, modiga ungar... Ser ju inte mig själv på det viset, men genom att se dem så kan jag se att jag är rätt tuff jag med.. som vågar satsa, resa själv världen över och bara njuta av livet.. För det gör jag, och jag vet att de gör detsamma...

 Vi upplever, lever och njuter.. och så skvallrar vi om framgångarna och erfarenheterna för varandra.. Och det är förväl att vi har varandra trots allt!! Den kärleken är starkare än mycket och jag är vet att vi alla är bredda att offra det mesta för varandra... Och det är skönt att veta... 

Usch det här inlägget låter jäkligt "fan- vilken bra syskonskara vi är.. " Men jag hoppas bara att alla känner såhär för sina syskon!! :)

Här ligger vi och sover middag.. så mysigt.. :)  Han är verkligen en fin sängkamrat... :P

Här ligger han och spanar från sängen...

Här har han hittat en mysig plats under tv-rumsbordet...

Inser efter att ha bläddrat omkring här bland bloggarna att det är väldigt mycket negativa känslor som det skrivs om..(vilket iof är bra, det sägs ju att det är nyttigt att skriva om det jobbiga)... Men så många därute som mår så dåligt, och det är så synd... Och så tänker jag, fan va sorgligt..

Men så kikar jag närmare på min egen blogg och inser rätt snart att jag är en av alla dem... En av dem som då och då rör sig i det där mörkret av tårar och ångest... Och jag kan inte hjälpa det, det är en del av mig, en naturlig del av mitt liv som jag alltid kämpar emot, som jag nästan alltid kämpar mig ur... Och varje gång jag når kanten och ser ljuset så inser jag att jag vuxit mig lite starkare... För jag ger inte upp, min vilja att uppleva livet är starkare än själva livslusten (hur konstigt det än må låta!!) Och jag önskar att alla därute som mår så dåligt hittar orsaken till varför och bestämmer sig för förändring och tar vara på den "fördel" de faktiskt får i livet senare när de tagit sig igenom det där mörka... För man ser ljuset så otroligt mycket klarare om man kämpat i mörkret... Så är det bara!! Kom ihåg det när det känns som värst!!

Gud vad jag inte gillar ouppfostrade ungar, sådna där ungar som man inte känner som lipar åt en från bilsätet eller ropar "Du är dum/ful" när man passerar dem... Eller sådna där ungar som blivit så bortskämda att de inte kan ta ett nej utan att kasta sig på marken och gallskrika som att man just berättat att världen ska gå under... Ne, trött på dem är jag!

Ungar som kastar sig över godisskålen utan en tanke på att nån annan vill ha, eller ungar som retar och mobbar andra barn, ungar som kräääääver 1000% uppmärksamhet och som inte är nöjda förräns de har den...

Okej,jag är fullt medveten om att barn är barn och inte alltid förstår bättre än att agera såhär... Men skärpning alla föräldrar, ta ert ansvar och fixa lite hyfs på ungarna!!!  (Förstår att detta dock inte alltid är så lätt, men föräldrar som bara ser på när de agerar på detta vis, snälla ingrip!!)

Ring Nannyakuten och sluta servera godis och snabba kolhydrater om det inte funkar... För oförskämda ungar är inte gulligt!! Tyvärr!!!