Alltså, jag vet att jag är lite sen med det här kräkset som alla snackar om... Jag talar om den stackars programledaren som lyckades med att kräkas i direktsändning och sedan komma tillbaka och ursäkta sig med mensvärk... Och visst, man kan skratta åt det, men seriöst... Hur hemskt är det inte att detta sprids på you tube?! Hur sjukt är det inte att hon ens var på jobbet typ? Och vi stackars flickor som vet hur förbannat jävla skitont mensvärk kan göra och hur illa man kan må, lite förståelse har vi, men inte skulle jag vilja att en sån video cirkulerade med mig på internet... Samma sak med den där andre programledarens som fes högt och ljudligt i direktsändning... Visst, det är kul... (Om man har fastnat i det anala stadiet!) -jag skrattar väl oxå åt det, men inte så tårarna sprutar o så att jag måste se det om o om igen... Men jag kan skratta åt hur "snopen" hela situationen är, det är ju verkligen inte vad man räknar med ska hända lixom!

Hursom så tycker jag att you tube kan vara jättekul och skitbra, men på nåt sätt känns det som att det lätt kan kränka människors integritet... Och det tycker jag är fruktansvärt.... Men värst är väl ändå hur det kan användas i mobbingsammanhang... Ibland frågar ja mig faktiskt hur vettigt internet egentligen är?! Är det verkligen så bra för oss människor? Är det egentligen datorer och internet som får oss att må bra? Är mobiltelefoner egentligen en sån fantastisk uppfinning? Att vi alltid är anträffbara, att vi alltid kan ha koll på Allt och Alla i världen? Berikar det våra liv?  Ger det oss en upplevelse eller är det snarare ett beroende?

Hmm... Ja, nu har jag filosoferat iväg ordentligt här, men på nåt sätt känns det som vettiga frågor att ställa sig...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...