Nu har jag fått det bekräftat, på aftonbladets hemsida hittade jag testet som bevisade det jag alltid påståttv:P , nämligen att jag hatar hösten... I augusti börjar jag längta till sommaren, i november står jag knappt ut med mig själv och mitt liv längre och hade det inte varit för att julen kom i december och lyste upp lite i mörkret så hade jag tagit livet av mig i början på februari, men tack vara det så kommer dessa tankar nu istället i mitten av februari och då kan jag intala mig att snart är det mars och då är det nästan vår och på så vis överlever jag året i Sverige.... Visst, skriver detta med viss ironi, men sanningen är att det är såhär jag upplever året.... Jag lever mellan maj- mitten av augusti sen går jag i ide och orkar inte var aktiv, duktig och glad... Det är tråkigt men så är det tyvärr...  :(  Jag får ångest när träden börjar gulna och panik när löven fallit av... Det är hemskt!! sen kan man försöka övertala mig med att det är så mysigt med hösten för man kan ju tända ljus och vira in sig i en filt i soffan och njuta av en kopp varmt te... Men hallå, jag skiter i ljusen, och jag virar hellre in mig i en filt utomhus en sommarkväll och dricker en kall öl.... Så det så! Ge mig lite sommar nu då!!! :/

Personlighet D - Hösthataren

Så fort du ser årets första gula löv drar du täcket över huvudet. Du vaknar varje morgon och vet exakt hur många minuter kortare solen lyser jämfört med i går. Det svenska klimatet är helt enkelt inget för dig. Sätt upp dig på en andelslägenhet i Thailand.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...