Jag blir så förbannat jäkla irriterad, ska det vara så svårt att ge sjuksköterskor värdiga löner?

Som bekant går sjuksköterskor i flera landsting ut i strejk den här veckan och hur blåser man upp det? Jo som en samhällsfara, som om man sviker alla sjuka genom att göra något man själv kan vinna på... Fy va sjuksköterskorna är egoistiska som vill ha lön för att hjälpa människor dagen i ända. Men Hallå? man kan ju vända på det, är det inte samhället som sviker sjuksköterskorna genom att inte ge dem en lön de borde vara värda? jag menar alla anser att de borde ha mer betalt, men ingen är bredd att offra nåt för det så, man ska ha den perfekta vården, de bästa behandlingarna när man blir sjuk, men ingen är bredd att betala för det. 

 Och är det nån som missat hur det ser ut egentligen? Alla snackar om att utbildning ska löna sig men jag menar, undersköterskorna går in på ingångslöner på 16500 (iaf här i Örebro), sjuksköterskorna går ut med en lön på 17500... Säger inte det en hel del om att det är något som verkligen inte stämmer eller? Jag menar inte att undersköterskorna är överbetalda, verkligen inte.. Men är det rättvisa? Undersköterska kan du jobba som med gymnasieutbildning, utan lån från Csn och 3 år utöver gymnasiet på universitet/högskola. Den tusenlappen extra som sjuksköterskan tjänar går ju raka vägen in i csn:s kassa... Vettigt? Sen kan man tycka att man väljer att plugga till sjuksköterska (ni vet det där "skyll er själva") att man vet att man får skulder och hit och dit, men sanningen är att vården skulle inte klara sig med bara undersköterskor och läkare så försvinner yrkesgruppen så blir det inget annat än kris ändå! Vem ska då dela mediciner, ställa diagnoser när läkaren inte är närvarande eller planera den specifika omvårdnaden för patienterna?

Och jag kan ärligt som sjuksköterskestudent säga att jag redan funderat över att skaffa mig en legitimation i norge och inte ens gå ut på den svenska arbetsmarknaden. Jag menar varför ska jag jobba som nån barmhärtig samarit efter 3 år på universitetet och knappt överleva? Jag menar jag valde inte att plugga 3 år för att söka bostadsbidrag för att överleva! Och visst får man mycket uppskattning bara att jobba med patienter, men det ska gudarna veta att det finns jävligt otacksamma patienter med, men då ska man som syrra kunna hitta det där lilla facket om den där krispsykologin och kunna förstå varför patienten är just så som han är... Och så ska man vara så förstående och ta vilken skit som helst, bara för att det ingår i jobbet att bära patienternas elände!  Okej, det där lät negativt, men sanningen är väl att allt med jobbet är inte positivt heller...

Och när det kommer till lön så kan jag säga att jag personligen inte skulle vilja gå ut på en lön under 20 000 när jag är klar... Varför ska jag göra det? Då kan jag lika gärna flytta till vårt kära grannland och överleva/leva!

Ne, nu får de fan ta och skärpa sig! Lönerna måste upp...

 

teddy

21 april 2008 09:34

Ingångslönen var också så där låg här i gbg när jag var färdig 2006. Tyvärr krävs det en sådan strejk för att få upp lönen.
Vi ssk säljer ju åran arbetskraft. Vi gör ett arbete vi tycker om men ingen gör det gratis.
Bra blogg du har btw :)

http://www.caitlin.blogg.se

 

Buddabacken

22 april 2008 23:37

GO nurse!
Lönen ska UPP!
...och vi ger oss inte!
Oh no, not this time!

http://buddabacken.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Just nu spelas mest Melissa Horn och Winnerbäck i mina högtalare... Deras texter och sinnesstämmningen i melodierna innefattar rätt mycket av vad jag känner just nu... Jag känner mig kluven.. Jag känner mig som en jävla tonåring igen. Gick igen...

Det krackelerar sakta.... Livet, jag... Masken faller sönder Smärta luktar illa... Den skrämmer bort människor Skapar oro, ångest... Funderingar! Jag försöker hålla ihop, vara stark Men ärren gör sig påminda och jag får ingen vila Tårarna...

Längesedan jag bloggade här. Men jag återkommer, av någon anledning när livet är jobbigt, annars bloggar jag mest på emlinn.blogg.se. Dock är detta min första blogg och på något vis känns den mest hemma när livet inte är som det borde, när det händer...

Det vrider sig i mig... Känns som kugghjul i min kropp som krossar allt mjukt där inuti.. Ljuger jag för mig själv? Är det bättre att fly? Vart bottnar längtan? Vad är det som göder sorgen? Frågor utan svar... Jag vet inte! Hur lämnar m...

Inser att allt inte är så bra som jag önskar... När jag dödar SuperMario i frustration och önskar att det vore lika enkelt för mig att hoppa i lavan och återkomma med fem nya liv... När jag på promenaden i solen överväger att testa hur det känns ...