http://www.aftonbladet.se/karleksex/article2124124.ab

Det här måste vara en av världens vidrigaste uppfinningar enligt mig... Jag skulle ALDRIG, inte ens om jag fick betalt för det sitta på toa och prata med min partner om problem eller vardag eller whatever....

Okej, ja må vara pryd enligt vissa som inte kan göra no.2 med dörren olåst... eller sanningen är väl att jag faktiskt inte ens gör no.2 men det är det ingen som tror på av nån underlig anledning.... Fattar inte, jag ljuger ju aldrig så hur kan folk anklaga mig för det?? :P

Men vafan är grejen lixom, sitta och blanda sina ångor och höra den andra skapa fartränder i proslinet??? Blir man mer kära då?? Jag fattar inte?? Ne, jag fattar Verkligen INTE.... Vidrigt dålig uppfinning...

Mohhahahaha..... *evil laugh* Jag och E kom på en rätt bra lösning på alla problem rörande killar när vi var ute på morgonpromenad.... Bränn dem på bål, ja precis så som man gjorde på typ 1600-talet med häxor och vissa självständiga kvinnor.... De killar som bara ställer till problem i våra liv... jag har två förslag, antingen har man en återvinningsstation där man dumpar dem för att sedan låta dem återvinnas hos en annan kvinna eller så bränner vi dem bara helt enkelt..... Ja menar me tanke på den takt vi går framåt i det feministiska samhället så kan vi ju lika gärna gå bakåt i historien men vända på den... Så varför inte bara lösa våra bekymmer med bål och pink rabbits?? jag menar förstå så många tankar, tårar och magsår vi skulle bespara oss på detta sätt... För av nån anledning så är det typiskt (både mig och E) att dras till de killar som inte vill oss 1000% väl... och då blir det lite jobbigt, för man luras ju gärna och tror att "denna killen verkar faktiskt vara både vettig och snäll och ärlig" hmm... eller bara lika jävla komplicerad som föregående...

Men men, det var nog en dålig idé, är nog inte hos killarna det ligger.. det är säkert hos oss... *suck* Nu vill jag ha vår och nån att krama.. om inte annat vill jag ha sex som bot mot min huvudvärk, för det har jag hört ska funka på riktigt!!! Så det så!

Usch, är irriterad idag, är irriterad på att jag alltid rådfrågar vissa personer när det kommer till beslutsfattande, är trött på att jag lyssnar på vissas jävla tjat om hur man ska göra och hur jag borde tänka -istället för....

Och just idag är jag jäkligt irriterad över att jag lät mig talas in till att kastrera katten, allt var frid och fröjd här tills de klippte kulorna av honom... Nu har jag fått kasta 4 par stövlar för att han pissar ner dem och han är bara jobbig och okelig och tråkig, inte alls som han var innan.... Och jag är irriterad på att när jag försöker berätta för folk att han nog behöver vara en utekatt talar om för mig att så är det inte alls... Och att jag visst behöver honom och att jag lagt ner pengar på honom... Så sant, har lagt ner x antal tusenlappar på honom, med saker, vaccinationer, försäkringar och allt vad det är.... Men han blir rastlös här och jag kan inte erbjuda allt han behöver... och ja jag må gråta blod om jag lämnar iväg honom.. Men vad ska jag göra??? Vad ska jag göra?? Köpa ett hus?? ja menar good luck sherlock...  Och alla talar om för mig om vad jag borde göra och söka när jag är färdigpluggad, vart jag borde söka jobb, de talar om vad jag borde tänka på i jobbet (gärna fast de aldrig satt sin fot på ett sjukhus... ) och de berättar hur bra mina mediciner är fast jag själv inte allt håller med och de inte ens slickat på ett sånt piller.....

 Och ne, idag är jag bara så pissigt jävla trött på alla veta bäst typer.. Tänker sluta lyssna och fatta de beslut som känns bäst för mig!

Skulle haft min första dag på praktiken, på infektionskliniken.. Har verkligen sett fram emot det och allt man kommer att få lära sig där... Och vad tror ni händer?? Jo igår började det krypa sig på, i tinningarna och ögonen... Huvudvärken!! Hatar huvudvärk.. tog 2 alvedon, tog en promenad, sjöng lite gospel, tog en promenad till... Sov.. och vaknade och det satt fortfarande kvar... Ingen hitt, smått illamående och med ett ordentligt tryck över tinningarna blev det lite frukost, en diklofenak och ytterligare vila i sängen... Hjälpte inte, dricka massa vatten och så kaffe och så lite alvedon... Ingen effekt.. det vinglar när jag går och illa mår jag och trycket släpper inte... testa lite lunch, mer att dricka... mörkt i rummet, datorn låter som en motorsåg, orkar inte lyssna på musiken nån skickar över msn, sätter datorn på ljudlöst på att slippa höra msnplinget... Datorn surrar fortfarande högt... Tar en dusch, hoppas det släpper... Icke... Kommer till ett slutgiltigt beslut efter mycket velande och övervägande... Jag tvingas ringa till praktikplatsen och sjukanmäla mig -Första dagen! OOOhhh.. det känns så illa!! Men vad har man för val, orka gå första dagen när det känns som om man går i en värld som gungar?! 

Ne, men bittert känns det, mycket bittert! Och jag blir irriterad på mig själv, klart jag inte kan hjälpa huvudvärken, men det känns så slappt att ringa och sjukanmäla sig...  :(

Inte nog med det så blir det ju inte bättre av att jag vet hur mycket jag borde göra... Plugga massor, träna, handla... Orkar inte, pallar inte... Sååååå dåligt!!! Får dåligt samvete när det blir såhär, gentemot mig själv och andra... :/ Dumt, dumt, dumt!

Fick ett nödrop från andra sidan jorden idag... Det oroar mig... =/ vet inte vad som händer...

Okej! Jag har kommit fram till att jag måste ut och resa igen och det snabbt! Jag brukar inte ha några större besvär med att ta mig fram med min engelska, det flyter oftast på bra... Iaf när man reser så att man tvingas använda sig av det! men idag noterade jag att det är dax att ta en trip ut i världen igen!

Det var på tåget hem från Eskilstuna jag insåg detta, bakfull som bara den, osminkad och med ett hår jag inte ens tror att jag borstade imorse... Tåget var fullsatt och jag gömde mig med katten och väskan i ett hörn brevid bagagehylorna när han kliver in, hur fin som helst var han... Killen! Och jag noterade det men tänkte väl inte så mycket på det, såg ut som vilken mörk manlig skönhet som helst egentligen! Men han ställer sig iaf brevid mig i det trånga lilla hörnet och tittar lite in i Ceasars bur.... Jag ler lite artigt som man gör när nån inspekterar ens katt och verkar tycka att den är söt...

"Is it a male or a female??"   *tusen tankar i huvudet, vilket språk va det? pratade han med mig?* "hhuuuhh????", "Yeah, is it a male or a female?" Aha.. katten?  "HIS a male" grammatikfel no.1 tror ja... Sen frågade han om jag kunde titta till hans saker medan han sprang iväg en sväng och det sa jag att det kan jag göra, hade ju inte direkt några andra planer där, inklämmd bakom bagagehyllan... Han sprang iväg och kom strax tillbaka och vi började prata lite. Det visade sig att han kom från Portugal och bodde nere i Göteborg där han tränade boxning på heltid... (vilket förklarade den välpropertionerliga kroppen killen var innehavare av.) O hur som helst så berättade han vart han jobbade nere i Gbg och sa att om jag hade svängarna förbi så måste jag komma in och säga hej! hehe... Och det kanske jag gör nångång, vem vet?! han var ju både, snygg, trevlig, artig och intressant att prata med så.. vem vet?! Han sa även att han kunde vara i behov av en "nurse" , vet inte vad han menade med det, men jag får väl specialisera mig på sportskador och anmäla intresse eller nåt....

Hursom så var det ett kul möte, saknar sådna möten här i sverige, här talar man inte med främlingar på tåg och bussar och inte klockan har passerat "krogstängning" och alla är lika packade... Jobbigt var väl att det var på engelska och jag kände mig som en stammande åttaåring när jag pratade med honom, hans engelska flöt på hur snyggt som helst! Så nu blir det resa av, inom en snar framtid!!! Så det så!!!!

Ju mer jag läser och lär mig grejer destå mer intresserad blir jag.. jag vill lära mig ännu mer, vill kunna allt om att rädda liv och ta hand om människor. Jag vill veta hur jag hanterar anhöriga till traumapatienter, jag vill kunna (hur obehagligt det än låter) veta hur man gräver i öppna benbrott eller lägger om en stomi, hur man injeserar det ena med det tredje på ett sätt som inte skadar patienten, jag vill kunna det som ingår i mitt jobb och framförallt vill jag kunna allt om den akuta handläggningen...

En sak har jag kommit fram till nu och det är att jag skulle aldrig orka eller ha lust att jobba på ett ställe där det inte händer nåt, där allt ser likadant ut varje dag, har haft sådna jobb... Har diskat, städat, sorterat tvätt, jobbat på älderboende och alla dessa jobb var sådna jobb och jag vantrivdes på alla ställena! Jag vill inte veta vad som väntar mig när jag går upp på morgonen, jag vill att det är action på jobbet så att tiden går utan att man har tid att tänka.. Och så har jag funderat lite på vad jag kan tänkas jobba med senare, akut eller intensivvård känns nödvändigt... Det slår om fort, man kastas in i kritiska situationer och snabba beslut som ska fattas, liv och död och trauma.. Sorg och lycka... Upp och ner, ut och in och tiden bara rullar utan att man hinner tänka eller reflektera över det... Och jag har kommit på att intensivvårdshelikoptern i uppsala vore väldans spännande, eller kanske barnsjukvård, förlossningen eller sjukvårdare för försvarsmaktens utlandsstyrkor.... Just nu vill jag testa på allt detta... Gärna allt på en gång med...

Åhh... Jag vill bort! Jag vill långt bort och länge....

Jag vill flytta, flytta till värmen... Thailand, Kalifornien, Hawaii, Malaysia.... Där vill jag bo... Och jag kan inte annat än vara så bitter och erkänna att jag är avundsjuk på alla som får vara där... Jag erkänner att trots att våren vandrar in här med stora steg så är jag lika angelägen om att flytta till andra sidan jorden som i november... Bittert... mycket bittert! :P